Föreläsningar, seminarier

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Föreläsningar, seminarier

 

Att sätta gränser. Ett villkor för växande.

 

Min numera klassiska föreläsning ”Att sätta gränser. Ett villkor för växande” är fortfarande högaktuell och anpassas hela tiden till senaste forskningsrön och kunskaper om barns utveckling. Den är en spegling av samtidens oro och vägleder kring hur vi bäst kan ge barn tillit till sig själva, grunden för en framtida god självkänsla, verklighetsförankring och social kompetens.

 

Barn behöver lära sig ”livets spelregler” för att kunna uppleva sig kompetenta och dugliga i samspelet med andra människor. För den skull behöver de vuxna som hjälper dem tillrätta i tillvaron, ger dem stöd och uppmuntran kring att kunna hantera motstånd och frustrationer de kommer att möta. Det är kärlek till barn att ge dem uppmärksamhet och att visa att vi bryr oss om genom att också våga säga ifrån och sätta gränser.

 

För många vuxna har en naturlig auktoritet, att våga vara tydlig förebild, kommit att ersättas av tvivel och osäkerhet. De är rädda för att hämma barnen genom sin vuxna inblandning, rädda att stuka deras egen vilja och självständighet. Men resultatet riskerar att bli det motsatta; barnen lämnas ensamma och övergivna till att styra sina liv utan att ha tillgång till den erfarenhet av livet som de vuxna kan besitta och som barnen emellanåt kan behöva få ta del av som utgångspunkter för att forma sin egen självständighet.

 

En pappa frågade mig en gång under en föreläsning på ett föräldramöte: ”Kan jag säga min uppfattning till min pojke utan att påverka honom?” Nej, självklart inte, men all påverkan är inte negativ eller otillbörlig. Barn behöver vuxnas tydliga ståndpunkter och erfarenheter att ta ställning till, just för att tryggt kunna forma sina egna!

 

Vi vuxna vill förstås väl, men välviljan utvecklas lätt till en missriktad eftergivenhet och alltför stor distans till barnens upplevelsevärld.

 

Det här är en föreläsning om den livsviktiga anknytningen och den nödvändiga självständigheten som behöver utvecklas i samspel med de vuxna.

 

Föreläsningen handlarom vår vardag tillsammans med barnen och ungdomarna – framtidens vuxna. Jag började föreläsa kring detta tema 1989 och har sedan dess föreläst för många tusentals människor runtom i landet och även i den nordiska länderna. Temat är fortfarande högaktuellt och föreläsningen "uppdateras" hela tiden.

 

Föreläsningen ”Att sätta gränser. Ett villkor för växande” kan anpassas till olika åldersgrupper av barn och vuxnas intresseinriktning, men i sin originalform belyser den uppväxten i sin helhet, från barndomen in mot vuxenlivet.

 

Du kan lyssna till en intervju med mig kring min bok och mina tankar med den. Gå till poden "Lära från lärda. En bok, en författare", avsnitt 80 "Att sätta gränser" från juli 2018 . Du finner poden på exvis Podcast (iPhone-app) eller Beyongpod (Android-app) eller direkt via länken

https://embed.acast.com/larafranlarda/attsattagransermedbengtgrandelius

 

 

 

 

”Spelar roll...!?” – Om tonåringens utveckling och bekymmer

 

Många ungdomar känner sig idag övergivna av vuxenvärlden, som kan visa överdriven tilltro till deras förmåga att klara av och förstå sig på livet på egen hand, utan vuxnas inblandning. Som en 15-årig flicka reflekterade: ”Jag tycker vuxna överskattar oss ungdomar!”.

 

Faktum är att ungdomar behöver oss vuxna och vår inblandning i långt större utsträckning än vi vuxna är beredda att tro, detta trots de ungas många gånger bryska avvisande av vuxnas försök att närma sig och vara till stöd och hjälp. Det gäller för oss vuxna att hjälpa de unga att sortera bland alla sina tankar, styra sina impulser (den mänskliga hjärnan är inte fullt ut utvecklad när det gäller impulskontroll förrän uppåt 25-26-års ålder!) och finna sina egna resurser och förutsättningar under trygg vägledning. Men vuxna måste också våga ställa krav på ett sätt som alltmer kommer att representera det vuxna livets villkor så att de unga känner att de är några att räkna med, att de får chansen att känna sig viktiga och respekterade.

 

Det här är en föreläsning om det tonåriga barnets utveckling och oro och de bekymmer och fundering som vuxna gör sig om tonåringen. Det handlar om att varsamt kunna knyta upp tidiga beroendeband till framför allt föräldrarna och våga stå på egna ben genom att lära känna sig själv bakom sina mer eller mindre tillkämpade eller påtvingade attityder som de tagit till sig till låns i väntan på en mognare självständighet – för att kunna känna hopp inför framtiden.

 

Föreläsningen berör också konsten att samtala med ungdomar i försöken att nå dem.

 

”Bemötanden. Om korsvägar och irrgångar i mänsklig kommunikation"

Detta är min nya föreläsning, som redan väckt intresse och engagemang. Den ersätter min tidigare föreläsning "Det professionella samtalet". I sin helt nya form har den föreläsningen vidgats till att innefatta inte bara professionella relationer, utan även de vanligt mellanmänskliga, de som dominerar vår vardag, såväl på arbetsplatser som privat i olika sociala relationer, kamratrelationer och kärleksrelationer. Den bygger på mina dryga 30 års yrkeserfarenhet av kommunikationsproblem såväl som förutsättningar för utvecklande av relationer.

 

Bemötande - att gå varandra till mötes. Det kan vara ett vänligt bemötande, likaväl som ett bryskt bemötande? Eller att bemöta kritik, stå upp till svars för sig själv, hävda sig själv, utan att fördenskull själv förhäva sig och gå över gränser.

 

Vi vet alla att vissa personer är svårare att komma till tals med än andra. Varför är det så? Och varför beter sig vissa människor så respektlöst, så offensivt och aggressivt eller med sådan arrogans? Och hur kan det komma sig att man ibland själv kan häva ur sig saker som man egentligen inte menar?

 

Det är en viktig del av att vara människa, att kunna vara öppen kring sina känslor och visa empati och inlevelse. Men det för också med sig sårbarhet att vara öppen till sinnes. Det är vår personliga integritet som ska finnas där till vårt skydd. Hur bygger vi upp och upprätthåller en stabil integritet, utan att det innebär avskärmning från omvärlden?

 

Det är lätt att missuppfatta varandra. Någon har formulerat: "Jag vet att du trodde du förstod vad jag sa, men jag är inte säker på att vad du uppfattade inte var vad jag menade." Ibland tycker vi oss höra saker som faktiskt aldrig uttalats gentemot oss, men som vi tar åt oss av och kanske till och med mår dåligt av. Det kan vara svårt att säga ifrån; vi är rädda för att inte bli gillade. Men i vissa sammanhang måste vi säga ifrån för att må bra själva. Det kan också sägas vara vår skyldighet att reagera, inte bara gentemot oss själva, utan också gentemot andra, så att de vet var de har oss. Väntar vi för länge, kan effekten blir att vi överreagerar och kanske till och med "gör bort oss", agerar på sätt vi inte själv gillar.

 

Det är väldigt lätt att missuppfatta varandra; den enes upplevelse behöver inte vara vad den andre avsåg förmedla. Vi hör lite som vi vill och förmår. Det är faktiskt så att det är egna behov och brister, snarare än andras handlingar, som gör att vi reagerar som vi gör. Men det kan ju också vara så att vi tydligt känner att andra går över våra gränser, trampar över och faktiskt gör oss illa. Då måste vi förstås reagera och ge motparten en chans att justera sitt agerande, om vi nu vill att relationen ska bestå.

 

Vi är alla hela tiden omgivna av ord och kommentarer om det ena och andra. En del går spårlöst förbi, annat fastnar. Ärligt uttryckta uppskattningar och omdömen kan lyfta oss til skyarna och faktiskt i ett slag förändra vår syn på oss själva, omdömen vi dittills inte hört eller trott skulle kunna gälla oss. Men det finns också saker vi kan få höra som gör riktigt ont och som vi inte kan skaka av oss så lätt. Det är ju inte heller bara vad som sägs, utan också hur det sägs. Formuleringar med "underskruv" kan sätta sig hårt under huden. Då blir det inte bara längre ord i luften, utan något som på djupet kan påverka inte bara oss själva, utan förpesta stämningen i ett helt arbetslag eller i en relation.

 

Den här föreläsningen ger handfasta tips på hur du kan - och bör - hävda dig när du upplever dig utsatt för angrepp från andra. Det kan handla om att bli utsatt för påhopp, ilska, kränkningar, besvärande tvärsäkerhet och beskräftighet, likaväl som att ta ställning till hur du bör förhålla dig till baktaleri, uppenbara lögner, smicker och sk härskartekniker. Föreläsningen ger dig en brukbar överblick på vad det är som egentligen kan hända i samspelet mellan människor, oavsett de enskildas avsikter. Våra tidigare erfarenheter kan spela oss ett spratt kring vad vi tycker oss höra.

 

Kommunikation och bemötande är någonting mycket centralt för oss alla. Att kommunicera är att leva. Vi kommer inte undan det. Alla har vi erfarenhet av det och vet hur det borde vara. Frågan är varför det ändå inte alltid blir som det borde. - Den här föreläsningen vill belysa problemställningar ur många olika och berikande perspektiv, sätta ord på allas våra erfarenheter.

 

Bengt Grandelius

Psykologkonsult AB

(556619-7934)

Copyright @ 2017 Bengt Grandelius

Kontakt

E-post: bengt.grandelius@telia.com

Tel: 070 – 645 83 88 (+46 70 645 83 88)